I helgen var jag på gengasstämma i glasriket. Vi klöv upp tändsticksstora flisor av aleved och hällde i grytan längst bak på Amazonen. Därefter satte vi på fläkten och eldade på. Efter någon kvart kunde vi starta upp bilen och ut och fara. För en centerpartist är det en riktigt tillfredsställande känsla att själv fixa bränslet till sitt farande.
Det var min morfar, Oskar Arvidsson, som körde med den klimatneutrala gengastekniken under kriget, då det inte fanns fossila bränslen att få tag på. När kriget var över gjorde han sig av med bilarna och moderniserade vagnparken. På gamla dar blev han sugen på att bygga sig en gengasbil igen för att visa sina barnbarn att det är möjligt att köra på trä. Efter några års pulande stod den färdig, och han missade inga chanser att få barnbarnen att vara med och prova att starta och köra bilen. När han blev äldre skänkte han bilen till sina 14 barnbarn, av vilka jag är ett exemplar. När han sedan dog vid 92 års ålder häromåret tog vi chansen att hedra honom genom att starta föreningen Ekåkrakusinernas gengasförening, EKG. Varje år har vi nu en gengasstämma då vi fixar med bilen, är ute och finkör, och dukar upp ett smörgåsbord nästan i stil med stora tabberaset i Katthult.
Du kan se kortversionen av filminspelningarna från förra årets gengasstämma genom att klicka på följande länk:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar