Vattenfalls borgensåtagande

Det borde vara en självklarhet att alla borgensåtaganden för
ersättningar och skadestånd efter en kärnkraftsolycka ska ligga på
högsta koncernnivå. Vad som förvånar mig är att det verkar vara en
chockerande uppgift för så många att reglerna i Tyskland är sådana.

Jag hoppas att de tio nya verk som kommer tillåtas i Sverige, och som
kommer att fördubbla landets totala kärnkraftsproduktion, inte kommer
att ha lägre krav. Ett av kärnkraftslobbyn samägt dotterbolag som
lätt sätts i konkurs är en lättviktig ersättningspung att förlita
sig till.

Jag rekommenderar en omläsning av min partivän Peter Gustavssons
utmärkta debattartikel från igår torsdag som beskriver hur mycket el
som kan sparas inom industrin.

Bara en sån sak som att många industrimotorer fortfarande körs för
fullt och sedan bromsas eller växlas ner till önskat varvtal
istället för att man investerar i en frekvensomriktare som istället
ger önskat varvtal från början med stora energibesparingar som
följd.
Eller att man fortfarande ofta använder AC-aggregat för att kyla
elektronikrum och serverrum istället för att använda frikyla, dvs
blåsa in uteluft och med det ersätta den av elektroniken uppvärmda
luften och därigenom spara 90% energi. Exemplen är många och
potentialen enorm!

Trevlig helg önskar Henrik,
som dagligen konstruerar och kundanpassar frikylalösningar i egenskap
av utvecklingsingenjör på Dantherm Air Handling i Söderköping.

Älgjakt i Sverkersholm

Henrik med sextaggaren

I nästintill fullständigt mörker tassade jag fram emot jakttornet på Lillängen då jag fick se en hägring i skogsbrynet. Precis som holken på gärdet skulle kunna vara ett vildsvin och buskarna framför berget ett par rådjur så skulle det där kunna vara en älg, tänkte jag. Men det är säkert skjutlaven som jag sköt grisen från i våras som ser ut som en älgkropp och käpparna som håller upp skyddet framför stolen som är av björk. Men det påminner om det vita på insidan av älgben. Jag intalade mig att det var inbillning. Skjutplatsen ska ju vara precis där. För att undanröja mina tvivel så höjde jag ändå geväret.

I studsarens kikare framträder nu under ett par sekunder en betydligt ljusare bild - av en fullvuxen älg! Häpen ser jag hur det magnifika djuret slutar beta lövsly i dikeskanten och lufsar upp i skogen. Innan jag hinner könsbestämma älgen är den borta. Snopen knatar jag vidare mot jakttornet, klättrar upp och gör mig hemmastadd.

Innan jag börjar frossa på mackor och kaffe så sätter jag på mig skyddskåpor med högtalare och sladd till jaktradion. I bägge örona hör jag nu omgivningens ljud bättre än utan hörselskydd. På morgonen brukar det vara väldigt bra radiodisciplin vilket innebär en bekvämt tyst radio som vid anrop går in i ena kåpan. I andra örat stoppar jag in högtalaren till min telefon tillika mp3-spelare och lyssnar vidare på en ljudbok. (Tvåan i milleniumtrilogin, i vilken jag hoppas att Stieg inte liksom i ettan gjort alla företagsledare till mördare eller notoriskt otrogna. Tyvärr råkade jag höra en mening av den löjligt avslöjande filmreklamen och vet ännu nästan halvvägs in i boken vad som kommer att hända.)

Efter halvannan timme utan att älgen kommit fram igen klättrar jag ner och slår en lov runt gärdena omkring innan jag transporterar mig bort till dagens första drevpass. Jag och två av markägarna gör upp om placering och smyger försiktigt upp till platserna. Jag får ett bra pass med berghällar och gles tallskog omkring. Klockan 8 hör jag på radion hur de tre drevkarlarna anropar varann och går igång med drevet som uppgjort. De som agerar hundar vid dagens första drev är Börje, Göran och Rickard. Och de gör det med den äran! Efter ett par timmar ropar Börje på radion att han har en vuxen älg hundra meter framför sig.
- Pass på nu, den går upp mot er!
Jag stoppar i mig ett par chokladbitar (Center) och håller studsaren redo. Strax kommer en stor älgtjur spankulerande mot mig. Jag ser att den är stor och att det är som minst en fyrataggare. Jag anar mig till 3 taggar på ena sidan, men är inte säker. Har den inte minst 3 taggar på ena sidan så får jag inte skjuta, enligt Kalmarmodellen som vi jagar efter. Den ställer sig med en solklar bredsida mot mig, men jag håller inne skottet, för att jag inte är säker. Den tittar på mig. Jag tittar på honom. Precis när den vänder sig lite bort från mig och börjar gå snett bort åt höger ser jag den tredje taggen. Med hela sidan mot mig, fast i riktning snett från mig stannar den upp. Jag ser hela träffområdet i kikarsiktet. Älgen står mellan två träd. En fura skymmer i detta ögonblick huvudet och en annan baken. Jag har inte mer än åttio meter till den. Jag osäkrar och avfyrar ett som det känns mycket välriktat skott. Jag gör snabbt mantelrörelse medan jag tittar på hur älgen beter sig. Den börjar lunka och rör sig i riktning mot de två andra passkyttarna så jag rapporterar på radion att jag skjutit på en udda sextaggare som nu är på väg emot dem och ber dem fälla den om det behövs. Under tiden jag talar i radion ser jag hur älgen stannar till och lutar sig mot ett träd. Den tar ett par steg och faller ihop i en enbuske knappt 150 meter ifrån mig. Lättad och lycklig rapporterar jag på radion och jaktledaren kallar till samling vid bytet.

Jag brukar inte, som många, låta den bästa muskeln på älgen förgås utan har på de tre älgar jag fällt på min sexåriga jaktkarriär tagit hand om hjärtat och rökt det. I det här hjärtat fanns dock en glimmande överaskning när jag öppnade det för att tömma på levrat blod: MITT I HJÄRTAT LÅG KULAN! Det måste vara knappt en gång på miljonen som det inträffar.

185 kg närproducerat och naturbetat kött

Detta äventyr inträffade på älgjaktens andra dag. Dagen efter sköt Göran en kviga och sen var tilldelningen på vuxna djur slut. Det var en fantastisk jaktupplevelse men jag har inte haft tid att skriva ner upplevelsena tidigare. Nu är det i alla fall gjort.

Älgkött är verkligen bra mat. Det är närproducerat, naturbetat och det mest klimatneutrala man kan tänka sig. Älgen förädlar lövsly till prima magert kött.

När pappa skulle spränga Berlinmuren

Sommaren 1990 for jag runt i en Volvo 240 herrgårdsvagn tillsammans med mina föräldrar och tvenne bröder. Vi var nere i dåvarande Jugoslavien som längst och var bland annat nere på den förföriskt vackra Pula-halvön. På hemvägen tog vi tillfället i akt att köra in i det nyligen visumbefriade Östtyskland och körde ända in till Berlin. Jag minns hur jag under flera minuter betraktade några kvarvarande vaktposter i närheten av Brandenburger tor för att försöka avgöra om det var statyer eller levande människor som bara verkligen inte rörde en min.
Jag minns ännu bättre hur vi försökte hugga ut små bitar betong från den till stor del raserade muren. Några andra turister kämpade som sjutton för att få bort några flisor och när det väl lossnade så sprang min lillebror, i sjuårsåldern, fram och snodde åt sig en fin bit med graffitti på. Plötsligt stannade arbetet av bland alla kämpande souvernirjägare när en ylande gänglig man i full fart kom springande mot muren med en murbräcka framför sig. Murbräckan böjde sig dock och visade sig vara en upphittad gummistång. Mannnen var förstås min far, den roligaste man jag någonsin träffat. Hade han fått leva hade han blivit pensionär för en vecka sedan, och fortfarande kört omkring i en "herrgårdsvagn".

motivation för nior

Jag läser med glädje i dagens NT om en ung man med klara ambitioner. Fantastiskt att han efter grundskolan bara behöver gå 3+1 år för att vara klart utbildad till sitt drömyrke. Idag går i princip alla 12 år i skolan, oavsett vad man tänker bli när man blir stor. Och då har jag inte räknat in förskola och förskoleklass. 9 obligatoriska år i grundskolan och nästan alltid 3 år på gymnasiet. De flesta är tyvärr än så länge inte färdiga för något yrke efter dessa 12 år utan måste läsa mera eller börja genom kontakter och lära upp sig på arbetsplatsen. Emil behöver bara läsa ett extra år så är han klar för sitt drömyrke. Det är bara att gratulera.

 

Jag brukar säga att det viktigaste valet i livet, näst efter valet av livspartner, är valet av gymnasielinje. Fram till den dagen har alla dörrar, lätt generaliserat, varit öppna. Plötsligt riskerar man att stänga en massa dörrar till framtida möjligheter i livet. Väljer man fel linje, så har man starkt begränsat möjligheterna till vidare studier och valfrihet till jobb.

 

Som liten skruvade jag med stor upptäckarglädje sönder telefoner och annat och min favoritfilm hette Tuppen, så för mig var drömmen att bli ingenjör och jag valde teknisk linje på gymnasiet. Efter det la jag tre mycket välinvesterade år på att läsa till Företagsingenjör och få examen som teknologie kandidat i maskinteknik. Tre ynka år efter de 12 allmänna. Att ha tillhörighet till en klass och ha bekväma rutiner med sommarlov och jullov gör att studietiden är en riktigt härligt tid. Gymnasiet är riktigt roligt och högskolan är ännu bättre. Vet man som Emil vad man vill bli så är allt gott och väl. Vet man att man vill arbeta  praktiskt och lyckas få en av kommunens utmärkta lärlingsplatser så är man rätt ute. Men idag verkar det vara många ungdomar som inte vet vad de vill bli utan väljer gymnasieutbildning för att ha lågt motstånd under tre år och sedan gå och drar i några år innan de kommer ut på arbetsmarknaden istället. Kanske hela 3 år. Om man bara har den psykiska kapaciteten så är det då utan tvekan ett gott val att istället investera dessa år i någon form av högre studier som ökar antalet framtida yrkesmöjligheter.

 

De som går ut NV och TE nu i vår har en unik chans till stor valfrihet i livet: PLUGGA TILL INGENJÖR! De närmaste åren går mängder av fyrtiotalister i pension. Många företag räknar i dessa bistra tider med dessa naturliga avgångar och väntar med att besätta tomplatserna tills konjunkturen går upp igen. Om jag tolkar den klassiska konjunkturcykelsvängningen rätt så borde det om 3½ år, just när dessa studenter är klara med sin högskoleutbildning, vara rejäl uppgång i Världens och Sveriges ekonomi och företagen behöva anställa mycket folk med utbildning inom dessa bristyrken. Det är framförallt stor brist inom mitt eget yrkesområde, maskinkonstruktörer.

 

Det är en stor tillfredsställelse i att veta att det finns gott om jobb att välja mellan inom kort avstånd från den plats där man vill bo resten av livet. Det är detta jag menar med att det ger en valfrihet för resten av livet. Har man en utbildning inom ett bristyrke som man trivs med så finns stora möjligheter att ha ett välbetalt jobb med bra arbetstider på rimligt avstånd från hemmet. I detta ligger också att man har valfrihet att bestämma hur man vill bo och hur man vill att ens tillvaro ska se ut.

 

Går du i nian så råder jag dig att titta närmare på NV och TE! Stäng så få dörrar du kan, och ha roligt under tiden. Naturvetenskapsprogrammet och teknikprogrammet är de gymnasieutbildningar som ger behörighet till flest högskoleutbildningar. Och du, även om du inte tänkt plugga vidare efter gymnasiet, så är det bra att ha möjligheten kvar, för det finns idag enkla sätt att läsa vidare i din egen takt hemma på din kammare: www.studera.nu/distans

 

Skaffa gärna mer motivation genom att gå in på www.teknikdelegationen.se, där Christer Fuglesang och Leif Johansson är med och försöker uppbringa fler teknikstudenter.

 

Jag hoppas att fler elever väljer att läsa till maskiningenjör och helst väljer ett yrke där de liksom jag dagligen kan hjälpa till att ta fram teknik för en mer energisnål och hållbar utveckling i kommunen, regionen och Världen.

 

NV- www.denbredalinjen.se