Älgjakt i Sverkersholm

Henrik med sextaggaren

I nästintill fullständigt mörker tassade jag fram emot jakttornet på Lillängen då jag fick se en hägring i skogsbrynet. Precis som holken på gärdet skulle kunna vara ett vildsvin och buskarna framför berget ett par rådjur så skulle det där kunna vara en älg, tänkte jag. Men det är säkert skjutlaven som jag sköt grisen från i våras som ser ut som en älgkropp och käpparna som håller upp skyddet framför stolen som är av björk. Men det påminner om det vita på insidan av älgben. Jag intalade mig att det var inbillning. Skjutplatsen ska ju vara precis där. För att undanröja mina tvivel så höjde jag ändå geväret.

I studsarens kikare framträder nu under ett par sekunder en betydligt ljusare bild - av en fullvuxen älg! Häpen ser jag hur det magnifika djuret slutar beta lövsly i dikeskanten och lufsar upp i skogen. Innan jag hinner könsbestämma älgen är den borta. Snopen knatar jag vidare mot jakttornet, klättrar upp och gör mig hemmastadd.

Innan jag börjar frossa på mackor och kaffe så sätter jag på mig skyddskåpor med högtalare och sladd till jaktradion. I bägge örona hör jag nu omgivningens ljud bättre än utan hörselskydd. På morgonen brukar det vara väldigt bra radiodisciplin vilket innebär en bekvämt tyst radio som vid anrop går in i ena kåpan. I andra örat stoppar jag in högtalaren till min telefon tillika mp3-spelare och lyssnar vidare på en ljudbok. (Tvåan i milleniumtrilogin, i vilken jag hoppas att Stieg inte liksom i ettan gjort alla företagsledare till mördare eller notoriskt otrogna. Tyvärr råkade jag höra en mening av den löjligt avslöjande filmreklamen och vet ännu nästan halvvägs in i boken vad som kommer att hända.)

Efter halvannan timme utan att älgen kommit fram igen klättrar jag ner och slår en lov runt gärdena omkring innan jag transporterar mig bort till dagens första drevpass. Jag och två av markägarna gör upp om placering och smyger försiktigt upp till platserna. Jag får ett bra pass med berghällar och gles tallskog omkring. Klockan 8 hör jag på radion hur de tre drevkarlarna anropar varann och går igång med drevet som uppgjort. De som agerar hundar vid dagens första drev är Börje, Göran och Rickard. Och de gör det med den äran! Efter ett par timmar ropar Börje på radion att han har en vuxen älg hundra meter framför sig.
- Pass på nu, den går upp mot er!
Jag stoppar i mig ett par chokladbitar (Center) och håller studsaren redo. Strax kommer en stor älgtjur spankulerande mot mig. Jag ser att den är stor och att det är som minst en fyrataggare. Jag anar mig till 3 taggar på ena sidan, men är inte säker. Har den inte minst 3 taggar på ena sidan så får jag inte skjuta, enligt Kalmarmodellen som vi jagar efter. Den ställer sig med en solklar bredsida mot mig, men jag håller inne skottet, för att jag inte är säker. Den tittar på mig. Jag tittar på honom. Precis när den vänder sig lite bort från mig och börjar gå snett bort åt höger ser jag den tredje taggen. Med hela sidan mot mig, fast i riktning snett från mig stannar den upp. Jag ser hela träffområdet i kikarsiktet. Älgen står mellan två träd. En fura skymmer i detta ögonblick huvudet och en annan baken. Jag har inte mer än åttio meter till den. Jag osäkrar och avfyrar ett som det känns mycket välriktat skott. Jag gör snabbt mantelrörelse medan jag tittar på hur älgen beter sig. Den börjar lunka och rör sig i riktning mot de två andra passkyttarna så jag rapporterar på radion att jag skjutit på en udda sextaggare som nu är på väg emot dem och ber dem fälla den om det behövs. Under tiden jag talar i radion ser jag hur älgen stannar till och lutar sig mot ett träd. Den tar ett par steg och faller ihop i en enbuske knappt 150 meter ifrån mig. Lättad och lycklig rapporterar jag på radion och jaktledaren kallar till samling vid bytet.

Jag brukar inte, som många, låta den bästa muskeln på älgen förgås utan har på de tre älgar jag fällt på min sexåriga jaktkarriär tagit hand om hjärtat och rökt det. I det här hjärtat fanns dock en glimmande överaskning när jag öppnade det för att tömma på levrat blod: MITT I HJÄRTAT LÅG KULAN! Det måste vara knappt en gång på miljonen som det inträffar.

185 kg närproducerat och naturbetat kött

Detta äventyr inträffade på älgjaktens andra dag. Dagen efter sköt Göran en kviga och sen var tilldelningen på vuxna djur slut. Det var en fantastisk jaktupplevelse men jag har inte haft tid att skriva ner upplevelsena tidigare. Nu är det i alla fall gjort.

Älgkött är verkligen bra mat. Det är närproducerat, naturbetat och det mest klimatneutrala man kan tänka sig. Älgen förädlar lövsly till prima magert kött.